hannas krypin

Nu är det kallt, blåsigt och ruggigt. Löven börjar gulna och försiktigt släppa från grenarna. De singlar ner en efter en och täcker marken. Det blir en gulbrun kladdig sörja som man halkar omkring i. Snart väntar en livsfarlig tid. Då jag blir tvungen att lämna cykeln i förrådet och sätta mig på spårvagnen. Spårvagnen klarar inte av att bromsa när höstlöven fastnar på rälsen. Jag minns så väl en höst när spårvagnen plötsligt hasade baklänges ner på Aschebergsgatan. Gång på gång försökte föraren lägga in en växel för att köra framåt, men vagnen bara hasade bakåt istället. Det var riktigt läbbigt. Jag såg framför mig hur mitt liv kunde ta slut, på en spårvagn på väg från Vasaplatsen till Kapellplatsen. Men tillslut lyckades vagnen stå emot den där gulbruna sörjan och ta sig framåt igen.