Min värsta fiende

Jag brukar inte bli irriterad, skrika vilt eller vifta med armarna.
Ändå är det just jag som blir attackerad av denna ondskefulla varelse.
Just nu får jag klinka på tangentbordet med en hand, den andra är nämligen som en tjock uppsvälld ballong med röda korvfingrar som inte går att böja (jag har bildbevis men det är nog för hemskt att visa). Dessutom kliar det så mycket att jag skulle vilja gnaga av allt kött ända in till benknotorna för att bli av med klådan. Låter det trevligt? Det är på grund av att i lördags när jag satt på Villa Belparcs soliga uteservering kröp en geting in mellan pekfingret och lånfingret och stack till ordentligt. Jag tog det ändå inte så hårt - det brukar ju gå över. Men en sjuksköterska och en tandläkare i sällskapet övertalade mig ändå att gå till apoteket och köpa någon allergimedicin. Väl på apoteket frågade jag två äldre damer om hjälp. Båda två tittade på mig som om jag vore korkad och sa : "Nej det där går ju över. Om du vill kan du ju badda på lite alsolsprit för att svalka". Så jag nöjde mig med alsolspriten. Men sedan blev det bara värre. Efter att ha sprungit till handfatet en gång i kvarten för att skölja handen i kallt vatten, sitta med en påse is på och tillslut inte kunnat stå emot suget efter att klia var nästan alla fingrar lika svullna och så resten av handen. Klådan störde mig hela natten och jag fick inte en blund. Därför insåg jag imorse att det var dags att uppsöka vårdcentralen. Några timmar senare sitter jag här och väntar på att kortisonkuren och antihistamintabletterna ska börja verka. Vilken otur va! Förresten, jag glömde berätta om den andra gången jag också blev stucken av en geting den här sommaren. Det var på väg hem från jobbet sista dagen innan semestern. Jag cyklade i full fart, lycklig över att snart vara ledig i fyra veckor. Då plötsligt studsar en geting mot min panna och det bränner till ordentligt. Nästa dag när vi var på väg till Gotland började en enorm bula träda fram på min panna...

Hammarkullekarnevalen

Den har jag besökt idag. Det var färstarkt, folkfullt, fartfyllt och festligt! Jag gillar kulturella evenemang och kände mig nästan lycklig över att se så många sorters människor med olika kultur samlas och glädjas tillsammans. Tyvärr hade jag glömt att ta med mig min kamera men jag har en gammal bild från förra året när karnevalen gästade kulturkalaset inne i stan, då jag fick en snabbskymt om vad som bjuds på under Hammarkullekarnevalen.
Denna karneval har funnits sedan 1974 så då tycker jag faktiskt att det är ett måste att som göteborgare någon gång uppleva detta! När karnevalståget hade dansat klart väntade olika sorters matstånd. Jag åt en falafellrulle - alltid lika gott!

Huslig helg

Veckan som nu snart är förbi har varit skön. Det slog mig hur bra det är att vara ledig på en onsdag.
Det blir precis lagom att först jobba två dagar, sedan vara ledig, sedan jobba 2 dagar till och sedan vara ledig igen!!! Perfekt! Jag har känt mig så utvilad och avslappnad plus att jag även hunnit med att både umgås med folk och vara huslig. Den här helgen har jag varit extra duktig. Jag har hunnit med att tvätta 4 maskiner med kläder, 2 mattor och 4 plagg som skulle handtvättas. Igår kväll bakade jag baguetter och just nu bakar jag grovt bondbröd.
Det finns inget bättre än värmen och doften av nybakat hem. Jag är uppväxt med det, och det vill jag kalla kärlek och omsorg! Förresten, för den som är baksugen kan jag rekommendera Hembakningsrådet. Där finns det mycket tips och recept! Ikväll blir det middag hemma hos päronen. Tack och lov förresten, det är bara -3 grader ute idag! Mina fötter är välsignade!

bilden är tagen från mjernberg.blogspot.com/

Flyt eller inte...

På vägen hem från jobbet stannade jag till i stan och köpte en liten byrå att ha i mitt badrum som saknar förvaringsmöjligheter. Sedan fortsatte jag med spårvagnen hem. Jag öppnade dörren till min lägenhet och klev in i min lilla etta. Med glädje placerade jag ut min nyinköpta byrå i badrummet och fyllde den med alla grejer som låg och skräpade. Sedan gick jag mot kokvrån med siktet inställt på att laga en mumsig middag, som jag hade förberett på morgonen genom att lägga ett paket fryst torsk i kylskåpet.
Jag öppnade kylen och tog fram fisken. Fisken var tinad som tur var, men konstigt nog lite väl varm för att ha varit upptinad i kylen. Knepigt tänkte jag. Men när jag öppnade kylen igen märkte jag att temperaturen inte alls var speciellt kylig. Men va e detta nu då, tänkte jag. Jag skruvade på aggregatet, men det gjorde ingen skillnad. Mitt i vanliga fall brummande kylskåp var nu dödstyst. Äsch, det är nog bara en säkring som har gått, tänkte jag då. Men lampan lyste lika starkt som vanligt när kylskåpsdörren stod på glänt. Det kan väl inte vara så illa att den är trasig? Jag öppnade frysen och till min stora förskräckelse var brödet mjukt, de frysta grönsakerna var halvtinade och isen höll på att smälta!!! Å nej, inte nu... Jag som lagade en stor sats med ratatouille igår, och som skulle laga ännu mera mat idag så att det räckte några dagar. Jag som varit och handlat och fyllt kyl och frys med grönsaker, kött och mejeriprodukter. Jag ringde genast jourservicen för att hoppas på att någon skulle kunna hjälpa mig redan samma kväll. En kvinna tog emot mitt samtal och sa att jag skulle bli kontaktad av någon annan jourmänniska. En halvtimme senare ringde en gubbe och sa att han skulle kontakta en elektriker som skulle komma ikväll. Hoppas verkligen han kan rädda mig tänkte jag... Annars skulle jag bli tvungen att forsla all min mat hem till min pojkvän istället. För att behöva kasta all denna mat det vore otänkbart! Jag satt och väntade och hoppades. Det var en lång kväll jag hade framför mig...

Sjuk

Idag är det min födelsedag. Men den har inte varit så himla rolig direkt. Jag har varit sjuk... Hela helgen spenderade jag med att snyta mig, hosta och käka halstabletter. Jag fördrev tiden med att titta på dåliga TV-program som Idol, Ensam mamma söker, Bonde söker fru etc.
Det är verkligen urtrist att vara sjuk. Det är då man inser hur gött det är att vara frisk, och hur mycket man tar hälsan för given. Men det ska man nog inte göra, för när som helst slår sjukdomen till. Som tur var så slapp jag vara ensam. Både jag och pojkvännen var sjuka i gemenskapens värld hehe. Två ynka sjuklingar i en etta på 29 kvadrat. Mysigt eller? Men idag lämnade han mig ensam kvar...Jag stannade hemma från jobbet idag. Det är första gången jag har sjukanmält mig sedan jag började jobba där för ett år sedan. Ganska bra va?! Fast idag gick det bara inte. Jag var alldeles för trött och svag och täppt av snuva.
Ska försöka samla kraft tills imorgon. Jag tror att det ska gå!

En god gärning

I tisdags skulle jag åka och träna (jag har äntligen kommit igång och det är underbart!). Jag satte mig på spårvagnen och efter en stund hörde jag hur något dunsade i golvet. Först tänkte jag att jag måste tappat min mobil, men jag kände att det var kvar i fickan. Sen började det ringa. Jag såg mig runt omkring men kunde inte förstå var det ringde ifrån. Konstigt nog ringde det i evighet och aldrig var det någon som svarade. Signalerna upphörde. Men så började det igen. Jag insåg att någon hade tappat sin mobil på spårvagnen. Jag tittade runt omkring mig men såg fortfarande ingenting, och ingen annan människa brydde sig om att det ringde. Men så såg jag den ligga precis bakom min stol. En svart liten sony-ericsson. Jag tog upp den och tänkte att jag borde ge den till spårvagnsföraren, men det fortsatte bara att ringa. Så jag svarade. "HEJ, du har tappat din telefon". Det var en kvinna som ringde, och hennes son var den som hade tappat telefonen. Det hela slutade med att jag gick med på att ta hand om mobilen tills nästa dag, då hennes man skulle komma och hämta den utanför min arbetsplats.
Så nästa dag hade jag stoppat mobilen i min ficka. Frammåt eftermiddagen ringde den. Det var mannen som försökte nå sin son, och hade glömt att han inte gick att nå. Men han skulle komma och hämta den sa han. Klockan 16.00 gick jag från jobbet mot den plats vi hade stämt träff på. När jag närmade mig såg jag en man och en liten pojke med en enorm blomma. "TACK SÅ MYCKET!!!" sa pojken och räckte fram blomman till mig. Jag blev jätteglad, och hade verkligen inte förväntat mig detta. Jag tänkte liksom att det var en belöning i sig att rädda någons mobil, för tänk om det hade hänt mig. Då hade jag varit glad om någon var ärlig och lämnade tillbaka den till mig.


8 timmars sömn

Å äntligen är Hanna tillbaka igen. Efter att ha gått och lagt mig kl nio igår kväll, lyckades min hjärna återhämta sig och bli normal. Till och med fylld av energi. Trots det har jag en liten retsam förkylning. Men ändå var jag på topp idag.
När jag kom hem från jobbet var jag mig själv igen - väldigt effektiv! Jag städade,slängde sopor, diskade, lagade mat, träffade en gammal vän (som jag inte sett på länge), och -  tro det eller ej - jag tvättade!!! Äntligen fick mina lakan dofta underbart igen!!!

RSS 2.0