mitt senila jag
Nu är jag inne i en sån där period igen. Det inträffar då och då, när man är som tröttast och har som mest att göra.
Ja egentligen kan man väl säga att hela min tillvaro varit lite uppochnervänd den senaste tiden.
Först började det med att min pappa åkte in akut på sjukhuset. Då blev jag väldigt orolig och ledsen. Jag åkte från jobbet för att sitta på sjukhuset, Det är väldigt frustrerande att inte veta vad som händer med någon man håller kär. Att bara tappa kontrollen och inte kunna göra något åt situationen är hemskt. Men så var det. Nu har han fått komma hem, men vi vet fortfarande inte vad felet är.
Sedan var jag tvungen att ta farväl av min kära syster som åkte till Australien och ska vara borta ett halvår. Fantastiskt roligt för henne, men tomt och tråkigt för mig. Mamma grät på flygplatsen.
I helgen som gick var jag på en kräftskiva tillsammans med ett gäng vänner. Det började ganska lugnt och trevligt, men slutade helt abrupt på ett inte så mysigt sätt. Jag är inte så sugen på kräftor numera. Det tog lite tid att återhämta sig kan jag säga.
Men nu känns det ganska bra igen. Fast jag är trött. Så igår skulle jag åka hem från jobbet efter en lång och stressig dag. När jag stod utanför min port kunde jag inte hitta nyckeln. Jag kände i alla fack, vände ut och in på allt, kände innanför fodertyget i väskan (som har ett stort hål där allt brukar gömma sig) men inte någonstans! Jaha, då var det bara att sätta sig på spårvagnen igen och åka de 40 minuterna tillbaka till jobbet. Där var det bara att gå in och hämta nyckeln som låg i mitt skåp... Sedan åkte jag hem igen. Kom hem två timmar senare än normalt, och missade därmed min tvätt-tid som jag hade bokat - och verkligen behövde! Jag fick helt enkelt boka en ny tid tills nästa dag. Men på något sätt var det skönt att inse att det inte hjälper att vara förbannad och sur, lika bra att ta ett djupt andetag och acceptera situationen.
Idag var jag gladare, för jag kände mig lite piggare och så hade jag sett till att nycklarna låg i min byxficka i stället.
När jag skulle åka hem från jobbet var jag lung och positiv. Jag stod och väntade på min spårvagn och ringde under tiden min pappa för att höra hur det var med honom. Samtidigt kom spårvagnen och jag klev på. En stund senare märkte jag till min stora förargelse hur den svängde åt FEL HÅLL!!! Jag hade gått på FEL SPÅRVAGN! Fick stiga av, ta en annan spårvagn tillbaka, och till sist byta till min spårvagn. Jag kom hem en havltimme försent. Jag hade missat lite av min bokade tvätt-tid men skulle fortfarande hinna tvätta en omgång. Så jag kånkade ner med min enorma tvättkorg. När jag kom in i tvättstugan såg jag att maskinerna var upptagna. VAD NU DÅ?? Jag har bokat tid idag, sa jag till kvinnan som stod där. Men det är den 2:e idag, sa hon. Ja det vet jag väl, titta jag har bokat idag.... oj då...eh...jag har visst satt mitt... lås på den 17:e.... som sitter rakt under den 2:e.... det är sånt som händer...Bara att kånka upp för alla trapporna tillbaka in i lägenheten igen. JÄVLA SKIT!!! VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG???NU KLARAR JAG INTE AV ATT VARA POSITIV OCH LUNG LÄNGRE!!! Man kan väl inte klanta sig mer än såhär? Joho, för när jag kollade i tvättkorgen så var den full av tvättmedel som hade runnit ut ur förpackningen...tvättmedel överallt.....
Ja egentligen kan man väl säga att hela min tillvaro varit lite uppochnervänd den senaste tiden.
Först började det med att min pappa åkte in akut på sjukhuset. Då blev jag väldigt orolig och ledsen. Jag åkte från jobbet för att sitta på sjukhuset, Det är väldigt frustrerande att inte veta vad som händer med någon man håller kär. Att bara tappa kontrollen och inte kunna göra något åt situationen är hemskt. Men så var det. Nu har han fått komma hem, men vi vet fortfarande inte vad felet är.
Sedan var jag tvungen att ta farväl av min kära syster som åkte till Australien och ska vara borta ett halvår. Fantastiskt roligt för henne, men tomt och tråkigt för mig. Mamma grät på flygplatsen.
I helgen som gick var jag på en kräftskiva tillsammans med ett gäng vänner. Det började ganska lugnt och trevligt, men slutade helt abrupt på ett inte så mysigt sätt. Jag är inte så sugen på kräftor numera. Det tog lite tid att återhämta sig kan jag säga.
Men nu känns det ganska bra igen. Fast jag är trött. Så igår skulle jag åka hem från jobbet efter en lång och stressig dag. När jag stod utanför min port kunde jag inte hitta nyckeln. Jag kände i alla fack, vände ut och in på allt, kände innanför fodertyget i väskan (som har ett stort hål där allt brukar gömma sig) men inte någonstans! Jaha, då var det bara att sätta sig på spårvagnen igen och åka de 40 minuterna tillbaka till jobbet. Där var det bara att gå in och hämta nyckeln som låg i mitt skåp... Sedan åkte jag hem igen. Kom hem två timmar senare än normalt, och missade därmed min tvätt-tid som jag hade bokat - och verkligen behövde! Jag fick helt enkelt boka en ny tid tills nästa dag. Men på något sätt var det skönt att inse att det inte hjälper att vara förbannad och sur, lika bra att ta ett djupt andetag och acceptera situationen.
Idag var jag gladare, för jag kände mig lite piggare och så hade jag sett till att nycklarna låg i min byxficka i stället.
När jag skulle åka hem från jobbet var jag lung och positiv. Jag stod och väntade på min spårvagn och ringde under tiden min pappa för att höra hur det var med honom. Samtidigt kom spårvagnen och jag klev på. En stund senare märkte jag till min stora förargelse hur den svängde åt FEL HÅLL!!! Jag hade gått på FEL SPÅRVAGN! Fick stiga av, ta en annan spårvagn tillbaka, och till sist byta till min spårvagn. Jag kom hem en havltimme försent. Jag hade missat lite av min bokade tvätt-tid men skulle fortfarande hinna tvätta en omgång. Så jag kånkade ner med min enorma tvättkorg. När jag kom in i tvättstugan såg jag att maskinerna var upptagna. VAD NU DÅ?? Jag har bokat tid idag, sa jag till kvinnan som stod där. Men det är den 2:e idag, sa hon. Ja det vet jag väl, titta jag har bokat idag.... oj då...eh...jag har visst satt mitt... lås på den 17:e.... som sitter rakt under den 2:e.... det är sånt som händer...Bara att kånka upp för alla trapporna tillbaka in i lägenheten igen. JÄVLA SKIT!!! VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG???NU KLARAR JAG INTE AV ATT VARA POSITIV OCH LUNG LÄNGRE!!! Man kan väl inte klanta sig mer än såhär? Joho, för när jag kollade i tvättkorgen så var den full av tvättmedel som hade runnit ut ur förpackningen...tvättmedel överallt.....
Kommentarer
Trackback
