hannas krypin

Ja det blir man då och då, speciellt nu när det är så mörkt och trist och kallt. Och en annan orsak till att jag blivit extra sugen och t.o.m lite avis är att jag precis läst min syrras blogg från "down under". Hon är i Australien, närmare bestämt i Sydney och lever livet för full rulle. JAG VILL OCKSÅ!!! Känner ett starkt behov av att börja planera för ett nytt litet äventyr...

http://sarisokrizzygoesaussie.blogg.se/

Igår började jag med salsa igen. Det var så skoj! Det verkar som jag lätt glömmer det, men varje gång jag gör det så fattar jag inte hur man någonsin kan vilja sluta med den sysselsättningen.
Det är så fantastiskt skoj liksom... Bara man hör musiken vill höfterna sätta igång, fötterna börja stampa 1,2,3,paus...1,2,3,paus...osv. Den här gången har jag börjat med det som kallas rueda. Det innebär att man dansar flera stycken i en ring, och byter partner hela tiden genom att dansa in och ut i ringen och förflytta sig till nästa partner som är på vänster sida. Det är verkligen en härlig upplevelse att få vara så många på en gång som ska samspela. Okej, jag kan det inte än.. först ska jag lära mig att inte nocka till någon med min vassa armbåge. Men sen du, ska du få se att jag minsann ska kunna dansa salsa på riktigt, om det så ska ta 30 år! Någon gång ska man väl kunna lära sig något såpass bra att man kan det. Jag tänker inte ge upp!

www.salsasondag.com

Å äntligen är Hanna tillbaka igen. Efter att ha gått och lagt mig kl nio igår kväll, lyckades min hjärna återhämta sig och bli normal. Till och med fylld av energi. Trots det har jag en liten retsam förkylning. Men ändå var jag på topp idag.
När jag kom hem från jobbet var jag mig själv igen - väldigt effektiv! Jag städade,slängde sopor, diskade, lagade mat, träffade en gammal vän (som jag inte sett på länge), och -  tro det eller ej - jag tvättade!!! Äntligen fick mina lakan dofta underbart igen!!!

Nu är jag inne i en sån där period igen. Det inträffar då och då, när man är som tröttast och har som mest att göra.
Ja egentligen kan man väl säga att hela min tillvaro varit lite uppochnervänd den senaste tiden.
Först började det med att min pappa åkte in akut på sjukhuset. Då blev jag väldigt orolig och ledsen. Jag åkte från jobbet för att sitta på sjukhuset, Det är väldigt frustrerande att inte veta vad som händer med någon man håller kär. Att bara tappa kontrollen och inte kunna göra något åt situationen är hemskt. Men så var det. Nu har han fått komma hem, men vi vet fortfarande inte vad felet är.
Sedan var jag tvungen att ta farväl av min kära syster som åkte till Australien och ska vara borta ett halvår. Fantastiskt roligt för henne, men tomt och tråkigt för mig. Mamma grät på flygplatsen.
I helgen som gick var jag på en kräftskiva tillsammans med ett gäng vänner. Det började ganska lugnt och trevligt, men slutade helt abrupt på ett inte så mysigt sätt. Jag är inte så sugen på kräftor numera. Det tog lite tid att återhämta sig kan jag säga.
Men nu känns det ganska bra igen. Fast jag är trött. Så igår skulle jag åka hem från jobbet efter en lång och stressig dag. När jag stod utanför min port kunde jag inte hitta nyckeln. Jag kände i alla fack, vände ut och in på allt, kände innanför fodertyget i väskan (som har ett stort hål där allt brukar gömma sig) men inte någonstans! Jaha, då var det bara att sätta sig på spårvagnen igen och åka de 40 minuterna tillbaka till jobbet. Där var det bara att gå in och hämta nyckeln som låg i mitt skåp... Sedan åkte jag hem igen. Kom hem två timmar senare än normalt, och missade därmed min tvätt-tid som jag hade bokat - och verkligen behövde! Jag fick helt enkelt boka en ny tid tills nästa dag. Men på något sätt var det skönt att inse att det inte hjälper att vara förbannad och sur, lika bra att ta ett djupt andetag och acceptera situationen.
Idag var jag gladare, för jag kände mig lite piggare och så hade jag sett till att nycklarna låg i min byxficka i stället.
När jag skulle åka hem från jobbet var jag lung och positiv. Jag stod och väntade på min spårvagn och ringde under tiden min pappa för att höra hur det var med honom. Samtidigt kom spårvagnen och jag klev på. En stund senare märkte jag till min stora förargelse hur den svängde åt FEL HÅLL!!! Jag hade gått på FEL SPÅRVAGN! Fick stiga av, ta en annan spårvagn tillbaka, och till sist byta till min spårvagn. Jag kom hem en havltimme försent. Jag hade missat lite av min bokade tvätt-tid men skulle fortfarande hinna tvätta en omgång. Så jag kånkade ner med min enorma tvättkorg. När jag kom in i tvättstugan såg jag att maskinerna var upptagna. VAD NU DÅ?? Jag har bokat tid idag, sa jag till kvinnan som stod där. Men det är den 2:e idag, sa hon. Ja det vet jag väl, titta jag har bokat idag.... oj då...eh...jag har visst satt mitt... lås på den 17:e.... som sitter rakt under den 2:e.... det är sånt som händer...Bara att kånka upp för alla trapporna tillbaka in i lägenheten igen. JÄVLA SKIT!!! VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG???NU KLARAR JAG INTE AV ATT VARA POSITIV OCH LUNG LÄNGRE!!! Man kan väl inte klanta sig mer än såhär? Joho, för när jag kollade i tvättkorgen så var den full av tvättmedel som hade runnit ut ur förpackningen...tvättmedel överallt.....