Den tuffa verkligheten
Mina solrosor har det inte lätt. Och inte heller mina tomatplantor. De växte och frodades så länge jag hade kvar dem inne i lägenheten. Men så fort jag planterade ut dem på odlingslotten så klarade de sig inte alls så bra längre. Solrosorna har knäckts om och om igen, två stycken har strukit med och nu finns det en sista kvar som hänger på trådsmal stjälk. Tomaterna har inte knäckts men däremot så har deras blad trasats sönder av vinden och solen har bränt de stackarna så att de blivit alldeles torra. Som tur är kommer fortfarande nya skott fram. Men jag har liksom tappat lite av hoppet. Så länge som man omsorgsfullt vakat över dessa små "bäbisar" och vattnat, bytt krukor och t.o.m haft hela köket fullbelamrat med plantorna och nu återstår knappt en enda av dem... förutom de som jag har kvar i lägenheten förstås! Jag har 3 tomatplantor kvar, och en solros på balkongen. Dessa ser ut att må prima. Jag förstår inte riktigt texten på fröpåsen till solrosorna:
"Starkväxande praktfull blomma. Kan användas som vind- och insynsskydd..., Rolig att odla eftersom resultatet blir så storslaget. ... Mycket anspråkslös.."
Kommentarer
Trackback