Min värsta fiende

Jag brukar inte bli irriterad, skrika vilt eller vifta med armarna.
Ändå är det just jag som blir attackerad av denna ondskefulla varelse.
Just nu får jag klinka på tangentbordet med en hand, den andra är nämligen som en tjock uppsvälld ballong med röda korvfingrar som inte går att böja (jag har bildbevis men det är nog för hemskt att visa). Dessutom kliar det så mycket att jag skulle vilja gnaga av allt kött ända in till benknotorna för att bli av med klådan. Låter det trevligt? Det är på grund av att i lördags när jag satt på Villa Belparcs soliga uteservering kröp en geting in mellan pekfingret och lånfingret och stack till ordentligt. Jag tog det ändå inte så hårt - det brukar ju gå över. Men en sjuksköterska och en tandläkare i sällskapet övertalade mig ändå att gå till apoteket och köpa någon allergimedicin. Väl på apoteket frågade jag två äldre damer om hjälp. Båda två tittade på mig som om jag vore korkad och sa : "Nej det där går ju över. Om du vill kan du ju badda på lite alsolsprit för att svalka". Så jag nöjde mig med alsolspriten. Men sedan blev det bara värre. Efter att ha sprungit till handfatet en gång i kvarten för att skölja handen i kallt vatten, sitta med en påse is på och tillslut inte kunnat stå emot suget efter att klia var nästan alla fingrar lika svullna och så resten av handen. Klådan störde mig hela natten och jag fick inte en blund. Därför insåg jag imorse att det var dags att uppsöka vårdcentralen. Några timmar senare sitter jag här och väntar på att kortisonkuren och antihistamintabletterna ska börja verka. Vilken otur va! Förresten, jag glömde berätta om den andra gången jag också blev stucken av en geting den här sommaren. Det var på väg hem från jobbet sista dagen innan semestern. Jag cyklade i full fart, lycklig över att snart vara ledig i fyra veckor. Då plötsligt studsar en geting mot min panna och det bränner till ordentligt. Nästa dag när vi var på väg till Gotland började en enorm bula träda fram på min panna...
Kommentarer
Trackback