hannas krypin

När är man som människa egentligen helt nöjd?
Förra veckan klagade jag på att det var så kallt och grått och blåsigt.
Allt jag ville ha va värme och sol.
Denna veckan klagar jag på att det är för hett, för varmt och för kvavt.
Men jag fick ju sol och värme som jag bad om.
Det är svårt att hitta det som är perfekt.
Men så slog det mig igår kväll.
När jag vandrar nedför gatan i den ljumma sommarkvällen.
Med min hand i din hand.
Med flipflops och shorts.
Utan att frysa, utan att svettas.
Solen lyser fortfarande upp himlen över Göteborg.
Då är jag nöjd.