Mätt på bio
Klockan har passerat nio och det innebär att jag snart måste dra mig tillbaka för natten. Tyvärr är det så att mina kvällar är alldeles för korta eftersom jag måste orka gå upp till 05.20 varje morgon. Så är det när man börjar kl 07.00 och har ca 40 minuters resväg till jobbet. Sedan är jag extremt trött så jag måste se till att få den sömn jag behöver. Annars hade jag gärna stannat uppe till sent på natten.
Ikväll har jag varit och tränat för en gångs skull. Det var skönt och jag kände mig pigg och klar efteråt. Men när jag i omklädningsrummet fick syn på mig själv i spegeln fick jag en smärre chock. Jag hade mörka ringar under ögonen, och påsar. Jag såg verkligen ut som jag inte hade sovit på flera år. Fy vilken hemsk syn! Alldeles likblek var jag också. Trots att jag hade tränat! Jag behöver sol och värme och sova sova sova!
Nu kan jag berätta att jag de senaste 11 dagarna har varit och sett 7 filmer på bio. Det har nämligen varit Göteborgs Internationella Filmfestival, ett evenemang som jag verkligen gillar. Det är en chansing varje gång man väljer film och det är också det som är tjusningen! Tyvärr hade jag kanske lite sämre tur i år eftersom jag skulle vilja säga att endast 3 av filmerna var riktigt bra. De andra var, hmm intressanta skulle man väl kunna säga.
Encounters At The End of The World var en rolig dokumentär om Antarktis. Inte hade jag en aning om att det fanns människor som verkligen lever där. De har liksom byggt upp en alldeles egen (men bisarr) värld där ute på det gigantiska isflaket. Det är nästan som en annan planet. Blackout var en filipinsk thriller som snarare var tragisk än läskig. Men det är alltid intressant att förflytta sig till ett annat land och en annan kultur. Sedan såg jag en rysk film som hette The Best Of Times, den var väldigt märklig. Handlade om två kvinnor som var besatt av samma man och de hatade varandra ända tills de kom på att de kunde vara vänner. Det var dock en väldigt vacker miljö i filmen. My DNA Says I Love You var en kul komedi om två taiwanesiska tjejer som uppfann bantningspiller och anti-städ piller för att kunna få ihop det med den kille de ville ha. Sedan såg jag Born Without som handlade om mexikanen José som föddes utan armar och ben, men ändå levde lyckligare än vad de flesta av oss gör, trots att han dessutom var fattig. Han försörjde sin fru och sina barn genom att spela munspel på gatorna. Den sista filmen jag såg på festivalen var Blue Eyelids, också den en mexikansk film om två ensamma udda människor som finner varandra. En ganska ovanlig kärlekshistoria men som gav fina intryck. De andra två filmerna som jag har sett var på vanlig SF-bio. Det var dels Försoning, som var väldigt bra, och Fjärilen i Glaskupan som också var mycket bra. Allt som allt är jag väldigt nöjd, men jag får nog säga att jag tänker hålla mig borta från bion ett tag framöver. Det har blivit lite för mycket av det goda!!!
