hannas krypin

Jag har kommit på en sak. Jag är glad och nöjd med det mesta i mitt liv. Men det är lätt att tro att man inte har det tillräckligt bra. Alla vill vi leva upp till samhällets krav. Det gäller att få drömjobbet, drömbostaden och drömlivet. Man ska hela tiden sträva efter att få det bättre. Istället för att se på det man har och njuta av det så går man runt och tror att alla andra har det bättre, och om man själv bara lyckades få det där drömjobbet med hög lön, och om man kunde köpa den där drömlägenheten så skulle allt kännas perfekt. Vad är det som håller på att hända egentligen? Vad gör man då när man fått det där jobbet så att man kan köpa sig sin drömvåning? Är man nöjd då? Kanske inser man att man måste jobba över varje kväll och varje helg, och att man aldrig hinner njuta av sin lägenhet för att den är full med skräp och smuts som man inte hunnit städa bort. Och vad ska man göra alldeles ensam i en fin lägenhet?